Depressionen hotar att ta mig varje dag nu. Varje stund måste jag kämpa emot för att inte dras ner. Jag befinner mig där vattnet virvlar ner i avloppet och jag sprattlar mig frenetiskt kvar i virvelns utkanter. Lusten att göra saker är borta men jag gör dem ändå. Jag tar farlig medicin som jag inte riktigt tror på men jag är desperat så jag tar dem ändå. Jag lyssnar på glad musik, jag till och med låter kaspertrådar dra upp mina mungipor i ett leende. Jag ler, lyssnar och motar hela tiden bort de svarta tankarna, tänker glada saker som jag inte kan känna. Det är utmattande men jag fortsätter för det finns fortfarande chans för mig att komma ur det här, att kunna vara glad igen.
http://skrivpuff.blogspot.com/ Om ett hot
Vad svårt! Vilken hjälte du är!
SvaraRaderaEtt reellt hot, som omgivningen förmodligen inte förstår vidden av. Antar att det gäller att ha kortsiktiga och överkomliga mål för dagen för att inte tappa orken och ge upp.
SvaraRaderaFin text, styrkekramar om du behöver.
SvaraRaderaFår hoppas att tiden hjälper till och leder dig till en tillvaro med glädje igen. Väldigt fint med beskrivningen av kaspertrådarna. Fortsätt att skriva, det kan hjälpa mycket. Kram!
SvaraRaderaKan man skriva om kaspertrådar finns det hopp. Skickar varma tankar.
SvaraRaderaHar du provat Google Chrome? Hjälpte för mig.
SvaraRaderaDu kära vän - så tungt det känns det du beskriver. Och jag vill rekommendera qi-gong eller någon sorts mjuk yoga cirka 20 minuter per dag eller så ofta du orkar. Det fick mitt huvud att börja ta in ljus och luft igen. Djupandning och lugnt ökad blodcirkulation... Fina grejer;-) Men hur som helst TACK för ATT du beskriver!
SvaraRaderaBra text som berör. Hoppas att du får bukt på läget! Gillade din kommentar, visst är det läskigt... Kram
SvaraRaderaTänkte också tipsa om webläsaren Google Chrome. Den brukar krångla minst.
SvaraRaderaÅh vad du berör och kan beskriva precis så som det känns. "Jag befinner mig där vattnet virvlar ner i avloppet". Imponerande hur du hittar uttryck. Jag har också varit där. I många år. Tänkt glada saker som jag inte kunde känna. Vad som hjälpt mig har varit samtalsterapi, qi cong och yoga (som Madeleine sa), promenader i naturen men framförallt att skriva. Jag skrev dikter om de destruktiva krafterna som styrt mig hela mitt liv och när man skriver får man släppa den där obekväma masken och vara sann. Sen rensade jag rejält i mitt liv och umgängeskrets. Omger mig bara med människor som ger energi, inte stjäl.
SvaraRaderaKalle Byx sa det så bra: Kan man skriva kaspertrådar finns det hopp. Kram