Mitt andetag
är släkt med vinden
hela världen
i mitt bröst


Skrivpuff: Om släktskap

Dagarna är ensamma och evighetslånga
Ser på världen genom fönstret

Människorna är skrämmande och otäcka
fulla av hån och förakt
Jag är trygg här innanför

Men lite sällskap vore fint


Skrivpuff: Om sällskap

Vårglada måsar
störtar längs vindsstupet
för att de vill


Skrivpuff: Om motivation

Kanten svindlande

I mig snäva andetag

Vänder om

Jag hostar och jag snörvlar
Jag febrar och jag yrar
Det är så synd om mig!
Huvudet känns som en sprängfylld melon
kroppen gör ont precis överallt
I hela vida världen
finns det ingen sjukare än jag
Nu ska jag krama min snuttefilt
och tycka lite synd om mig själv


http://skrivpuff.blogspot.com/ Om en snuttefilt

Lite senil
glömmer jag bort vem du är
håller masken


http://skrivpuff.blogspot.com/ Om att glömma

Filmar mitt liv
Vem är hon som går, som lever och ler?
Vägrar vara sann


http://skrivpuff.blogspot.com/ Om att filma

En blogg för varje jag

så många olika mig

går jag att ställa samman?

http://skrivpuff.blogspot.com/ Om att sammanställa

Skuggor ovan isen
Hungriga fiskar
Dras upp mot döden


http://skrivpuff.blogspot.com/ Om ett uppdrag

På sommaren, när jag sitter på det varma mjuka berget och det känns levande under mina handflator. Då undrar jag om berget känner. Kan det känna mina lena händer, kan det känna när det sprängs i vassa bitar?


http://skrivpuff.blogspot.com/ Om ett stenbrott

Vågorna vindvilda
avbryter sitt lekande
fryser till is


http://skrivpuff.blogspot.com/ Om ett avbrott

På tåliga knän
kryper jag och min dammtrasa -
näsluddsnysning


http://skrivpuff.blogspot.com/ Om ludd

Bomullsluddiga moln
bevittnar de krossade iskristallerna
under min fot
ömtåligt


http://skrivpuff.blogspot.com/ Om ludd

När jag försöker hitta svaret
med nalleluddig hjärna
är jag glad om jag hittar frågan


http://skrivpuff.blogspot.com/ Om ludd

Han kan klättra till det högsta trädets topp. Han kan hoppa från alldeles för högt upp. Han kan kasta en sten till horisonten.
Han kan hålla om mig.


http://skrivpuff.blogspot.com/ Om en atlet

Mjöldyner på bordet
knådar mig tom på tankar
brödbaksstilla


http://skrivpuff.blogspot.com/

Hur ska jag kunna hejda depressionen nu då? Jag har liksom inte råd med att bli så här ledsen. Men om jag försöker hindra ledsenheten så blir jag arg istället och då speedar jag upp mig och så blir det samma helvete som efter senaste avslaget. Då är det bättre jag är ledsen. Jag är så jävla ledsen.

Lithium, lamotrigin, risperidon, abilify, propavan, oxascand.
Det blandar jag varje dag.
Inte fan hjälper det.


http://skrivpuff.blogspot.com/ Om att blanda

En snabb salva
så lätt, så långt borta
är livet slut


http://skrivpuff.blogspot.com/ Om salva

Detta är manisk tankeflykt:
Det är tusen tankar som anfaller din hjärna på en gång. De landar i dig med en explosion, du fylls av rök och tankesplitter.  Du försöker fly, du försöker springa ifrån dem men de är för snabba.
Det är tusen tankar som kastar sig runt i din hjärna. Du sträcker ut en hand för att ta tag i en, men den snurrar för fort. Allting snurrar för fort, du är yr och mår illa.
Hjärnan är full, sprängfylld av avhuggna tankar, ditt huvud kommer att explodera.
Du pressar dina händer mot ditt huvud, försöker hålla det samman. Du kryper ihop till en boll, vaggar och nynnar. Försöker fly någon annanstans. Det finns ingenstans att fly.


http://skrivpuff.blogspot.com/ Om att snurra

Kronisk sjukdom
en näve salt i min mun
tvingad att svälja


http://skrivpuff.blogspot.com/ Om salt

Stilla i vinden
blöt snöflinga tung
hejdar sig


http://skrivpuff.blogspot.com/ Om att hejda sig

Tulpanfärgat
soldis genom köksfönstret
äppelpajsperfektion


http://skrivpuff.blogspot.com/ Om en perfekt dag

Framför spegeln
Rosettdiadem i mitt hår
I mig flärdlycka


http://skrivpuff.blogspot.com/ Om flärd

Depressionen hotar att ta mig varje dag nu. Varje stund måste jag kämpa emot för att inte dras ner. Jag befinner mig där vattnet virvlar ner i avloppet och jag sprattlar mig frenetiskt kvar i virvelns utkanter. Lusten att göra saker är borta men jag gör dem ändå. Jag tar farlig medicin som jag inte riktigt tror på men jag är desperat så jag tar dem ändå. Jag lyssnar på glad musik, jag till och med låter kaspertrådar dra upp mina mungipor i ett leende. Jag ler, lyssnar och motar hela tiden bort de svarta tankarna, tänker glada saker som jag inte kan känna. Det är utmattande men jag fortsätter för det finns fortfarande chans för mig att komma ur det här, att kunna vara glad igen.


http://skrivpuff.blogspot.com/ Om ett hot

Det är tyst
Rummen är lika tomma som igår
Väggarna kan inte se mig


http://skrivpuff.blogspot.com/ Om något osynligt

Jag är musen i kattens klor
Jag är så jävla ur kontroll

Ville bara slippa ansvar

Ta mig, sa jag
Du får mig


http://skrivpuff.blogspot.com/ Om att ta ansvar

Sökte synonymer till saktmod. Fann: Fridsamhet, foglighet, sinneslugn och ödmjukhet. Jag ser då ingen likhet mellan dessa ord. Men jag är väl en idiot. Eller så är saktmod ett ovanligt förvirrat ord.

Foglig är jag kanske, men fridsam, nä.
Sinneslugn har jag då inte.
Eller förresten, nu har jag nog sinneslugn till förbannelse. Mitt sinne är lugnt som klisterkokt gröt. Det droppar långsamt från min hjärna ner till golvet i långa kletiga trådar. Klibbar fast mig på plats. Böjer min nacke.
Vad gör jag när depressionen kväver livet och mina rop på hjälp är dränkta, kan jag ödmjukt finna mig i vad jag fått?

Nä, jag är nog inte saktmodig.


http://skrivpuff.blogspot.com/ Om saktmod

Jag har nog svåra attitydproblem till livet.
Omfamnar det inte precis.
Det smakar mögligt bröd, härsken fisk, rutten mjölk.
Jag är hungrig men kan inte äta.

http://skrivpuff.blogspot.com/ Om en attityd

Krabat är ju ett helfånigt ord. Kan fan inte skriva om krabat. Krabat, kavat, åh ett sånt riktigt A-barn!
Nä.
Fast de som kan kallas krabat tycker jag väl om. Mjuka armbågsveck, skrattglada rosa kinder, spretigt hår att borra ner näsan i lyckorusigt drunkna i.

Så är det ju ickekrabaterna då. Tysta tråkiga barn som sitter med korsade anklar och tuggar på sitt hår. De gör sitt redan glanslösa hår alldeles stripigt.
Så försöker man säga något klämkäckt uppmuntrande till dem och de svarar inte lyfter inte ens blicken från sina vippande tår. Irriterande.
De får en att känna sig idiotisk. Antagligen är det just det man är.


http://skrivpuff.blogspot.com/ Om krabat

Stela människor på bussen hatade mig. En pumpas leende blev snett och hånfullt. Jag som gömde mig under filten, försökte hålla mig kvar.

Andas snabbt luften är vass och för liten. Herregud jag blir galen, jag blir galen jag blir galen på riktigt nu. Det är bara jag och dem. Jag är så ensam.

Sjukhuskorridoren är för kort för en promenad.

Idag ser jag regndropparna på fönstret och tycker om dem. Bussen gungar mig mjukt. Kanske börjar jag om igen.


http://skrivpuff.blogspot.com Om att börja